Stronger then EVER!!

Trodde faktiskt att jag vid den hära tiden skulle börja bli riktigt trött och seg i kroppen.

Men inte då, känner mig starkare än någonsin och min mentala bit lika så faktiskt. Hoppas känslan är likadan om 3 veckor då den verkligen behöver vara på topp.

Det är nära nu…..,det där Göteborgsvarvet som jag trodde var lite av en jätte stor omöjlighet att klara av och genomföra. Jag har ju under en tid sagt att jag ska göra det och att det inte ska vara nån omöjlighet men ändå någonstans inom mig har jag sagt till mig själv ” vem tror du att du lurar egentligen,du kommer aldrig klara av att springa dom distanserna. Du säger bara så för att få dig själv att känna sig bättre”.

Och nu står jag där,springer de distanserna med lätthet och jag har ett startbevis (=

För att dölja mina spår vid eventuellt platt fall så går jag under hemlig identitet och under fel genus för endast då kommer Mattias få se fallet och det som händer i Götet stannar i Götet =P

Går dagen bestod av muskulär uthållighet (=, med andra ord ett gäng intervaller i zon 3.

Zon 3 är det mycket av nu under mina löp pass och det är av de enkla anledningen att det är den farten vi programmerar in kroppen nu på att springa i Göteborg.

Delar av gänget var ute som vanligt tillsammans i Kabbe och vi sprang runt som ett gäng yra höns men lite uppvärmning och slutsamling tillsammans.

Dagens lilla träning bestod av 60 min cykel lätt distans så jag hämta Linnea på dagis tog fram MTB`n koppla på cykelvagnen, på med Garmin, på med hjälmar och vi begav oss ut i ett sånt himla vacker väder och bara gled runt och myste.

Från vagnen hör jag bara glad sång med texter som; heja mamma heja mamma, trampa mera , whiiiiiii, yeaaaa, det går bra nu mamma i en bamse melodi.

Ja ren skär glädje för båda (= Det vart en tur av mycket skratt vill jag säga.

Kram på er & träna på nu min vänner, det är aldrig försent och inget är omöjligt!!!

Maria & Ove VS regn & blåst

Ja sista dagen på viloveckan i dag då och i morgon kör vi så det ryker de sista 3 veckor innan GBG- varvet. Kör så det ryker som Coach säger (=

Jag och Ove hedra våran sista vilodag med att ut och Söndags åka lite med andra ord lalla på lite i smygtempo och prata massa strunt. Planen var 60 min men vi missbedömde lite och råka få till 90min.

Men vi låg i rätt zon iallafall och hann stanna och äta lite på vägen (=

Vädret kanske inte var riktigt med oss på vår lilla semester tur med regn och och blåst. Alla kläder fick snällt hälsa på tvättmaskinen och cykeln fick bada innan den fick komma in igen.

Sen var det bara in och få en underbar lunch av min käraste, en lite tupplur med prinsessan och vidare på lite 2 års kalas. Härlig Söndag!!!

Väntar på spänning på nya schemat och få ta med er på mina sista 3 tävlingsprepp veckor.

Nu ställer vi in farten skulle jag tro för GBG- varvet (=

T-Söndag med Startpallen-Sim

Så var det då dags för en monsterträningsdag. Nåja, för de icke invigda kan det ibland te sig som en monsterdag. För oss som redan anammat Lasse Ekdahls motto att mer alltid är bättre var det mer av ett trevligt tillfälle att köra lite mängdträning tillsammans med andra.

Dagen inleddes med löpning i strålande oktoberväder!

Dagen startade i frostbiten skrud med ett löppass. Ett löppass där vi bjöds teknikundervisning. Att inkludera löpteknikträning i sina ordinarie löppass kan inte nog rekomenderas. Alla som följt mina vedermödor har fått sig en släng av dessa tekniktips. Det var uppförslöpning baklänges, grodhopp, månsteg etc. Styrketräning för löpare helt enkelt, vilket gör att varje steg blir lite längre och snabbare till samma ansträngningsgrad. Svårare än så behöver det inte vara, mer är bättre!

Baklängeslöpning, underskattat verktyg i tekniklådan.

Efter uträttade och nog så mjölksyragenererande teknikövningar följde snabbdistans, 13km i ca 4:15 fart.

Efter härlig löpning följde en välsmakande och väl tilltagen lunch på Lögis. Käket innehöll hela kostcirkeln och mer därtill. Till måltiden bjöds även lite intelektuell spis, där Lasse Ekdahl med bravur föreläste om varför mer alltid är bättre. Lagom till paltkoman inträdit var det så dags för spinning. Ett intervallpass på 75 min bjöds det på denna dag, som vanligt svettades det väl ut ett par kubik vatten under passet.

Efter spinningen var det så äntligen dags att bada. Märkligt i sammanhanget är att konceptet är helt och hållet bakvänt, i förhållande till Triathlon. Kanske finns en tanke med det, vad vet jag? Hursom helst…När värsta paltkoman svettats bort i spinningpasset kändes det helt OK att slänga sig i plurret för 75 min av ganska tuffa vattenövningar. Korta intervaller, långa intervaller, snygga intervaller och som vanligt sista! Alltid bästa!

En strålande träningsdag och härligt koncept. Tufft och nyttigt där du kan sätta ribban själv för hur tufft det ska vara. Passar alla som är sugna på att röra sig och som vill ha lite matnyttiga tips och en svettig dag med glada hejjarop och skratt.

Nästa tillfälle är den 14/11 håll utkik på Startpallens hemsida för mer info.

Syfte med träning, en självklarhet eller?

Man tycker ju allmänt att folk borde veta varför man tränar. Ja det är väl självklart tänker du. Men är det det egentligen? Är alltid syftet med träningen glasklar? För det rena välbefinnandet och motionsperspektivet kanske det inte är så noga vad och hur man gör saker, det handlar mest om ATT göra saker.

Men om vi tillåter oss att lyfta oss ett snäpp i ambitionsnivå, det vankas klassikern, kanske någon triathlon eller något löplopp där man är sugen på att persa, ja då börjar det helt plötsligt bli viktigt med vad och hur vi tränar. Har vi dessutom inte obegränsat med tid blir det ännu viktigare. Det slog mig tidigare att simträningarna ofta var väldigt varierade och innehöll olika typer av moment, alla med olika funktioner att fylla. När man löptränar däremot, ja då är det tämligen ofta man….. eh! Springer! JA just det! Man springer långt, kort högt och lågt. Har du kommit en bit kanske du kör lite intervaller av olika slag men det är fortfarande väldigt mycket springande. Ja men ska man inte göra mycket av det man vill bli bra på då? Jo så är det förvisso, men det finns nog nyckelmoment som ger mer än motsvarande löpande. I just löpning t.ex. har jag gått ner i vikt och skaffat mig starkare vader. Det tror jag givit mer resultat än om jag bara hade sprungit på så att säga.

Jag brukar dela in all träning i 3 olika moment. Styrka, fart och uthållighet. Sen får dessa moment lite olika innebörd beroende på vart man är i säsongen. Styrka t.ex kan vara maxstyrka eller snabbhetsstyrka beroende på vart man är på året. Nu har grundsäsongen sett ur ett triathlonperspektiv (då bortser jag i från Lidingöloppet) i stort sett börjat. Då läggs den fysiska bas som skall bära nästa säsongs träning och tävlande. Jag inbillar mig att ska jag bli starkare i benen, är det nu jag ska bli det. Nu finns utrymme och energi till detta. Under tävlingssäsong måste fokus ligga på uthållighet och snabbhet. Därför är det nu på året jag kommer fokusera på styrkeövningar av olika slag, detta tillsammans med teknikträning gör ju att intensiteten ur ett hjärt/lungperspektiv går ner en smula men att belastningen på muskler och leder blir större och därför kräver mer återhämtning.

När det gäller cykel brukar jag tänka att den cykelstyrka jag tränar nu under hösten gör att jag nästa år kan göra allt jag gjorde i år fast på en eller flera tyngre växlar. Därmed kommer det att gå snabbare. Likadant omsätter jag det tänket i de andra grenarna, allt jag gjorde i år kommer jag att kunna göra nästa år men med en större kraftutveckling och därmed snabbare. Svårare än så ska det väl inte behöva vara. Här kan man hitta mycket matnyttigt om framförallt cykelträning men mycket om träningslära i allmänhet: http://ormmicke.wordpress.com/2010/06/07/styrketraning-for-cyklister/

Hittade dessutom denna. http://www.saynotodrafting.org/ Världen slår nu ett slag mot draftingen som förekommer mer eller mindre frekvent på olika tävlingar runt om. Det vill säga när drafting inte är tillåtet och det samma som fusk med andra ord. Förövrigt tycker jag att Triathlon på riktigt, det är en ensam man eller kvinna, på en tempocykel med en tempohjälm, tålmodigt och målmedvetet stretandes mot det slutliga målet att övervinna elementen. Triathlon för mig är med andra ord inte 30 pers som simmar i stim, hoppar upp på linjehojjar, med vanliga hjälmar i baddräkt. Cyklar i klunga och sen skiljs åt som segrare och slagen, via en spurtstrid. För mig är det lite som med masstartsköret inom skidsporten, populistisk rappakalja! Men som sagt, det är min åsikt.

Mjölksyra som energi? Genialt!

Jag har som många andra funderat en del över det här med aerob och anarob träning. Det ständiga trätoämnet huruvida man blir en bättre löpare/konditionsidrottare av omfattande,lugn träning eller kort, högintensiv dito. Vi får nog inget svar på det i kväll heller, det är sannolikt som med så mycket annat väldigt individuellt. Själv vet jag att högintensiv löpning sliter ganska mycket på min kropp, så för mig lönar sig säkert lågintensiva långpass bäst. I cykling däremot är jag relativt okänslig för intensiv träning så där finns det plats att variera mer utan att behöva vara orolig för att det ena hindrar det andra. Det gäller att så att säga hitta sin belastningsprofil.

I dag testade jag ett pass som går ut på att lära kroppen använda mjölksyra som energi, optimalt, eller hur? Jag började med lite upprull på ca 15 minuter. Sedan drog jag igång 5 stycken 90 sekundare med 30 s. vila emellan. Då drar man på sig ordentligt med syra om man dels ser till att köra ordentligt hela tiden och dels pga den korta vilan. Efter dessa fem intervaller körde jag sen 10 minuter i tröskeltempo, det var grymt. Benen värkte, men det gick och jag balanserade intensiteten med flåset. Efter 10 an vilade jag 2 minuter sen var det på´t igen. Samma 5 st. 90′or med 30 vila och sen en avslutande 10′a i tröskelfart.

Rullade av i ca. 15 minuter efter det, sen blev det säsongens sista grillning med tillhörande rödtjut. Usch!! På en Måndag! Ja eller hur! Man måste få plats med det goda i livet också. En grillskiva med vitlökssmör, lite champinjoner och en tomat. det är mumma det! Passet kändes kanon och jag kan verkligen rekommendera det. Jag ska testa ett liknande upplägg på nästa fartpass i löpning.

Kör hårt där ute alla glada!

En liten film från senaste långpasset på cykel.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=T7xUWuDIYxY]

Cykelpass, det sista långa!

: Tveksam inledning

I dag var det så dags för det sista riktigt långa cykelpasset innan Kalmar. Det var dessutom flera som var sugna på att hänga med så vi plockade upp folk i Köping och Strömsholm. Tempot var lugnt och fint kring 30 km/h och vädret var varmt. Jag hade lovat mig själv att hålla igen och ta det vackert, inga tunga växlingar och tokförningar. Jag klarade mig ganska bra tycker jag. Jag låg i bågen och käkade snickers, pratade med de som ville prata och myste mest i största allmänhet. Vädret var varmt och fuktigt men solen höll sig tack och lov undan. Mot slutet av turen kom det några skvättar regn, men det var inte mycket att skriva hem om.

Passet började dock lite tveksamt med att några föreslog fika redan efter en timmes cykling eftersom vi nu ändå var på Markan i Strömsholm. Nåja, det var ju formtoppning, eller hur. Sen rullade vi iväg och allt fortlöpte utan större dramatik. Vi drog på lite mellan Eskilstuna och Stora Sundby, där vi tog en snabb pisspaus. Senare hann vi faktiskt med ytterligare en fika, I kolsva minsann. Där blev det mjukglass och kaffe.

Dagens födointag under 5h30min och 17,1 mils cykling ser ut som följer: En smörgås med ost, leverpastej och gurka, 2 bananer, 2 snickers, en mjukglass (jordgubb, romrussin och blåbär) och en kopp kaffe. Till det kommer ca 5liter vatten. Undrar om man kanske behöver köra 17 mil till kanske.

Benen kändes hur som helst kanonfina och jag undvek att dra på mig mjölksyra. När jag summerar säsongen senare kommer jag nog kunna glädjas åt att cykelträningen har givit ordentligt resultat. Allt från de tråkiga trainerpassen med ”ett ben i taget” och tunga tröga intervaller, till långpassen och Brattbergsintervallerna.

I morgon tänkte jag köra ett tri-pass. 45 minuter OW-simning där 30 minuter körs i IM fart. Sedan 60 km cykel där 45 minuter körs i IM fart, avslutningsvis 60 minuter löpning med 30 minuter i IM fart. Hoppas fler ansluter till detta pass så vi blir några stycken som kör.

: Stenhårda cyklister efter dagens andra fika!?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=T7xUWuDIYxY]

Vansbro 2010

Full panik utbryter, ett års träningsångest förlöses under några hyperventilerande sekunder.

Träningen inför Kalmar Ironman nådde sin kulmen i samband med Vansbrosimningen 2010 helgen som var. Lyckades slå nytt personligt rekord med 3 minuter och landa på 46:21 över tre kilometer, detta trots långsamt före enligt förståsigpåare.

VSS'are: Björn Gårdensjö, Joakim Sundh & Mikael Segerholm

Förövrigt lyckades de flesta i klubben persa vilket får ses som ett gott betyg åt coach Lasse Ekdahl. Kanske är det så att även hans idéer om obskyra ryggsimsintervaller i något större sammanhang gagnar den allmänna simförmågan, vad vet jag?

Helgen inleddes annars med en liten cykeltur från Kungsör till Vansbro, eller rättare sagt, jag startade med cykel ca 3 timmar före övriga familjen som jagade efter i bil. Någonstans vid Nås var de ifatt, då hade jag kört 18,3 mil på 5:27 inkl. vattenpåfyllningsochköpasnickersstopp i Ludvika. Ett härligt långpass med lite spets på.

På lördagen blev det först kortsimmet tillsammans med sonen Alexander, 10år. Likt en ankpappa simmade jag brevid för att skydda jr. mot eventuellt hotande element. Grabben ryggsimmade motströms de 1000 metrarna i Västerdalälven, vilken hjälte!

Senare på Lördagen blev det ett löppass på ca. 2 h där jag inkluderade lite fartbitar. Vaden kändes OK även om den inte är helt fit ännu, rehab fortsätter.

Nu är all träning gjord och formtoppningen skall börja. Jag drar ner på mängd och behåller intensitet. Neddragningen blir ca 10 % första veckan och ytterligare 10-15% vecka 2. Jag tänker dessutom köra enbart simning mellan varje ”ben dag” dvs efter löp och cykel dagar får benen vila helt en dag med endast simträning, jag tror mina ben gillar det. Sen är det bara att hålla tummarna för att vaderna, fram för allt vänstervaden, håller för ett marathon i en fart kring 3:30, jag kommer inte att löpa långsammare än så bara för att vara säker på att ta mig i mål. Ska det va så ska det va, antingen håller det eller så återkommer jag någon annan gång. Jag är inte där för att ha en trevlig runda och njuta av atmosfären, jag ska rejsa och det gör ont, frågan är hur ont?

Navigate / search

OM TRIATHLON OCH TRÄNING OCH TRÄNING OCH TRIATHLON!