Man tycker ju allmänt att folk borde veta varför man tränar. Ja det är väl självklart tänker du. Men är det det egentligen? Är alltid syftet med träningen glasklar? För det rena välbefinnandet och motionsperspektivet kanske det inte är så noga vad och hur man gör saker, det handlar mest om ATT göra saker.

Men om vi tillåter oss att lyfta oss ett snäpp i ambitionsnivå, det vankas klassikern, kanske någon triathlon eller något löplopp där man är sugen på att persa, ja då börjar det helt plötsligt bli viktigt med vad och hur vi tränar. Har vi dessutom inte obegränsat med tid blir det ännu viktigare. Det slog mig tidigare att simträningarna ofta var väldigt varierade och innehöll olika typer av moment, alla med olika funktioner att fylla. När man löptränar däremot, ja då är det tämligen ofta man….. eh! Springer! JA just det! Man springer långt, kort högt och lågt. Har du kommit en bit kanske du kör lite intervaller av olika slag men det är fortfarande väldigt mycket springande. Ja men ska man inte  göra mycket av det man vill bli bra på då? Jo så är det förvisso, men det finns nog nyckelmoment som ger mer än motsvarande löpande. I just löpning t.ex. har jag gått ner i vikt och skaffat mig starkare vader. Det tror jag givit mer resultat än om jag bara hade sprungit på så att säga.

Jag brukar dela in all träning i 3 olika moment. Styrka, fart och uthållighet. Sen får dessa moment lite olika innebörd beroende på vart man är i säsongen. Styrka t.ex kan vara maxstyrka eller snabbhetsstyrka beroende på vart man är på året. Nu har grundsäsongen sett ur ett triathlonperspektiv (då bortser jag i från Lidingöloppet) i stort sett börjat. Då läggs den fysiska bas som skall bära nästa säsongs träning och tävlande. Jag inbillar mig att ska jag bli starkare i benen, är det nu jag ska bli det. Nu finns utrymme och energi till detta. Under tävlingssäsong måste fokus ligga på uthållighet och snabbhet. Därför är det nu på året jag kommer fokusera på styrkeövningar av olika slag, detta tillsammans med teknikträning gör ju att intensiteten ur ett hjärt/lungperspektiv går ner en smula men att belastningen på muskler och leder blir större och därför kräver mer återhämtning.

När det gäller cykel brukar jag tänka att den cykelstyrka jag tränar nu under hösten gör att jag nästa år kan göra allt jag gjorde i år fast på en eller flera tyngre växlar. Därmed kommer det att gå snabbare. Likadant omsätter jag det tänket i de andra grenarna, allt jag gjorde i år kommer jag att kunna göra nästa år men med en större kraftutveckling och därmed snabbare. Svårare än så ska det väl inte behöva vara. Här kan man hitta mycket matnyttigt om framförallt cykelträning men mycket om träningslära i allmänhet: http://ormmicke.wordpress.com/2010/06/07/styrketraning-for-cyklister/

Hittade dessutom denna. http://www.saynotodrafting.org/ Världen slår nu ett slag mot draftingen som förekommer mer eller mindre frekvent på olika tävlingar runt om. Det vill säga när drafting inte är tillåtet och det samma som fusk med andra ord. Förövrigt tycker jag att Triathlon på riktigt, det är en ensam man eller kvinna, på en tempocykel med en tempohjälm, tålmodigt och målmedvetet stretandes mot det slutliga målet att övervinna elementen. Triathlon för mig är med andra ord inte 30 pers som simmar i stim, hoppar upp på linjehojjar, med vanliga hjälmar i baddräkt. Cyklar i klunga och sen skiljs åt som segrare och slagen, via en spurtstrid. För mig är det lite som med masstartsköret inom skidsporten, populistisk rappakalja! Men som sagt, det är min åsikt.