Träningen inför Kalmar Ironman nådde sin kulmen i samband med Vansbrosimningen 2010 helgen som var. Lyckades slå nytt personligt rekord med 3 minuter och landa på 46:21 över tre kilometer, detta trots långsamt före enligt förståsigpåare.

Förövrigt lyckades de flesta i klubben persa vilket får ses som ett gott betyg åt coach Lasse Ekdahl. Kanske är det så att även hans idéer om obskyra ryggsimsintervaller i något större sammanhang gagnar den allmänna simförmågan, vad vet jag?

Helgen inleddes annars med en liten cykeltur från Kungsör till Vansbro, eller rättare sagt, jag startade med cykel ca 3 timmar före övriga familjen som jagade efter i bil. Någonstans vid Nås var de ifatt, då hade jag kört 18,3 mil på 5:27 inkl. vattenpåfyllningsochköpasnickersstopp i Ludvika. Ett härligt långpass med lite spets på.

På lördagen blev det först kortsimmet tillsammans med sonen Alexander, 10år. Likt en ankpappa simmade jag brevid för att skydda jr. mot eventuellt hotande element. Grabben ryggsimmade motströms de 1000 metrarna i Västerdalälven, vilken hjälte!

Senare på Lördagen blev det ett löppass på ca. 2 h där jag inkluderade lite fartbitar. Vaden kändes OK även om den inte är helt fit ännu, rehab fortsätter.

Nu är all träning gjord och formtoppningen skall börja. Jag drar ner på mängd och behåller intensitet. Neddragningen blir ca 10 % första veckan och ytterligare 10-15% vecka 2. Jag tänker dessutom köra enbart simning mellan varje ”ben dag” dvs efter löp och cykel dagar får benen vila helt en dag med endast simträning, jag tror mina ben gillar det. Sen är det bara att hålla tummarna för att vaderna, fram för allt vänstervaden, håller för ett marathon i en fart kring 3:30, jag kommer inte att löpa långsammare än så bara för att vara säker på att ta mig i mål. Ska det va så ska det va, antingen håller det eller så återkommer jag någon annan gång. Jag är inte där för att ha en trevlig runda och njuta av atmosfären, jag ska rejsa och det gör ont, frågan är hur ont?