Your browser (Internet Explorer 7 or lower) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.

X

Navigate / search

Skiter i Jante!

Japp! Jag skiter i Jante och berättar hur förbenat bra jag tycker jag är. I morse stod vågen på 76,5 kg och måttbandet visar 77,5 i midjan. Målen uppnådda drygt en månad innan plan.

 Bra eller dåligt? Ja, faran är naturligtvis att viktnedgången gått för snabbt och att muskeltappet varit för stort. Det som talar emot detta är att jag kunnat hålla helt adekvat träningsbelastning utan att ens reflektera över kraftlöshet eller dylikt. Annars brukar det bli ganska tufft att träna hårt när man ligger på energiunderskott.

Det positiva med att målet är nått tidigare är att jag nu kan lägga mig i energibalans när den ännu tyngre träningen så sakteliga kommer igång. Jag tänker dock låta vågen slinka ned under 75 och balansera mig nånstans mellan 73 och 75, tror jag blir alldeles ypperligt. Kjell Erik Ståhl vägde 73 pannor och var över 1,90 lång och han var ju bra på att springa. Slutsats väg lite- bli bra på att springa!

Vilken ””Metod”" har jag använt mig av då? Jag har tidigare deklamerat min postion i detta tyckandespann och vidhåller enkelheten i energiprincipen. Det finns inte något ännu känt fenomen i universum som kan bibehålla balans med energiunderskott. Så ät mindre, skit och motionera mer så ger det sig. Enkelt att säga…svårt att göra. Framförallt för alla oss som kämpar med en felkallibrerad aptit! Men det går, så kämpa på där ute!

Toppningsvecka!?

Förra veckan var det meningen att träningsmängden skulle dras ned en smula, 10% för att vara exakt, då skulle jag hamna kring 900 minuter ungefär eftersom en normalvecka ligger kring 1000minuter eller 16-17 timmar. Döm då om min förvåning nar slutsaldot hamnade på 20 timmar, jösses! Det drog visst iväg litegrann med ett par cykelturer där.

Är detta viktigt då? Nja.. Det är klart att nu skall ju kroppen återhämta sig och laddas upp, inte brytas ned något mer. Den skall ju dessutom inte bara återhämtas, den skall till och med superkompensera. dvs prestera och kapacitera mer än innan träningen började. Låt mig förövrigt återkomma med anledning av det nyuppfunna verbet kapacitera, vet inte om det finns tidigare. Gör det inte det så skapar jag det nu, hoppas ni förstår innebörden.

Nåja.. Kroppen börjar kännas allt piggare och benen är fräshare än på länge, nu skall bara gubbvaden kureras ordentligt. Det blir magnesium, kompressionsstumpor, elbehandling, massage, tåhävningar, you name it! Denna vecka blir dessutom betydligt lugnare, kanske en 10 timmar och nästa blir naturligtvis ännu lugnare. Då blir det endast tre stycken lätta, lätta pass med små fartökningar för att hålla hjärta och lungor på allerten. Sen är det lördag och då vet vi, höll vaden för 3 varv, eller inte. Den som lever får se!!

Vansbro 2010

Full panik utbryter, ett års träningsångest förlöses under några hyperventilerande sekunder.
Full panik utbryter, ett års träningsångest förlöses under några hyperventilerande sekunder.

Träningen inför Kalmar Ironman nådde sin kulmen i samband med Vansbrosimningen 2010 helgen som var. Lyckades slå nytt personligt rekord med 3 minuter och landa på 46:21 över tre kilometer, detta trots långsamt före enligt förståsigpåare.

VSS'are: Björn Gårdensjö, Joakim Sundh & Mikael Segerholm
VSS'are: Björn Gårdensjö, Joakim Sundh & Mikael Segerholm

Förövrigt lyckades de flesta i klubben persa vilket får ses som ett gott betyg åt coach Lasse Ekdahl. Kanske är det så att även hans idéer om obskyra ryggsimsintervaller i något större sammanhang gagnar den allmänna simförmågan, vad vet jag?

Helgen inleddes annars med en liten cykeltur från Kungsör till Vansbro, eller rättare sagt, jag startade med cykel ca 3 timmar före övriga familjen som jagade efter i bil. Någonstans vid Nås var de ifatt, då hade jag kört 18,3 mil på 5:27 inkl. vattenpåfyllningsochköpasnickersstopp i Ludvika. Ett härligt långpass med lite spets på.

På lördagen blev det först kortsimmet tillsammans med sonen Alexander, 10år. Likt en ankpappa simmade jag brevid för att skydda jr. mot eventuellt hotande element. Grabben ryggsimmade motströms de 1000 metrarna i Västerdalälven, vilken hjälte!

Senare på Lördagen blev det ett löppass på ca. 2 h där jag inkluderade lite fartbitar. Vaden kändes OK även om den inte är helt fit ännu, rehab fortsätter.

Nu är all träning gjord och formtoppningen skall börja. Jag drar ner på mängd och behåller intensitet. Neddragningen blir ca 10 % första veckan och ytterligare 10-15% vecka 2. Jag tänker dessutom köra enbart simning mellan varje ”ben dag” dvs efter löp och cykel dagar får benen vila helt en dag med endast simträning, jag tror mina ben gillar det. Sen är det bara att hålla tummarna för att vaderna, fram för allt vänstervaden, håller för ett marathon i en fart kring 3:30, jag kommer inte att löpa långsammare än så bara för att vara säker på att ta mig i mål. Ska det va så ska det va, antingen håller det eller så återkommer jag någon annan gång. Jag är inte där för att ha en trevlig runda och njuta av atmosfären, jag ska rejsa och det gör ont, frågan är hur ont?