Har just käkat mina blåbär och ägg, ja inte direkt tillsammans alltså men de var huvudingredienserna i frukosten. Toppar detta med lite kaffe, för att ge mig i väg och simma om ett tag. I dag blir det två pass. Ett simpass i bassäng på förmiddagen, tänkte ligga och slipa på lite  teknikbitar och få en bra vattenkänsla. Det blir nog några snabba 50′ or också, för att få lite schpitz på’t som Coach brukar säga!

Idag står det även massage och el på programmet, gubbvaden skall få vad den tål. Hoppas inte massageterapeut Anderberg halkar på reglaget till elapparaten som han gjorde sist, krampen har knappt släppt ännu. I eftermiddag får det så slutligen bli lite cykel, brattbergsintervaller med hög kadens tänkte jag skulle göra underverk.

I morgon blir det löpning, lugn och halvlång sådan, ca 90 minuter med några stegringar. Eventuellt kör jag några backintervaller för att få upp pulsen utan att behöva springa så fort. Just nu verkar det som om vaden är som stelast och ömmast mellan passen. När jag väl är uppvärmd efter 20 minuters löpning så känns det ganska bra.

Nåja jag har förlikat mig med vadsituationen nu, det blir som det blir. På racedagen är det bara att köra. Jag hoppas kunna köra in lite tid på cyklingen, har planerat 5:20 på de 18 milen, men varje minut extra jag kör in gör att jag kan ta det lugnare på löpningen, vilket ökar chansen att vaden håller i mål. Faran är förstås att jag kör alldeles för hårt på cyklingen, men den risken får jag ta.

Strategin börjar nu blir klar i övrigt. Klarar vaden 2 av de 3 löpvarven kommer jag att fortsätta till mål även om det blir haveri på sista varvet, det får då bli has och släp sista 14km. Går vaden sönder innan det kliver jag av, har liksom ingen lust att delta i något strukturerat promenadevent bara för sakens skull. 

Cykeln är nu på service hos Stenströms i Hallstahammar, sista justeringarna, nya däck och slangar. Jag vet..jag är ingen riktig cyklist, jag kör inte med tubdäck, suck! Blir dock svartvita däck till Bettan, skitsnyggt och det är ju minst lika viktigt som allt det andra. Sätter på en ny dator också, kan vara bra att ha koll på farten ordentligt. När man är så adrenalinstinn som man brukar kunna vara efter en triathlonsimning, vilket egentligen inte är något annat än en synkroniserad, kollektiv drunkningssimulering, så är det lätt hänt att man drar iväg lite väl mycket på cyklingen. Det kan ju ordna sig när det är olympisk distans men är nog ingen höjdare över 18 mil.

På fredag händer det dessutom stora saker. Tvärsnytt kommer hem till mig för att göra ett reportage om, som de sa; hur i hela världen man får för sig att utsätta sig för något dylikt. Undrar vem i den behjärtansvärda bekantskapskretsen som tipsat om detta, nåväl, det blir säkert kul.

Gott mos alla glada och kom ihåg! Om jag misslyckas så beror det enkom på att jag försökte..! Undrar om någon har sagt det där, eller om jag är först. Lät rätt bra tycker jag. Man kan ju stanna i komfortzonen hela livet och slippa gå på några större nitar. Sen kan man ju ligga där och undra hur det hade varit om..! Eller så kan man försöka, och försöka, och försöka. I bland kommer det gå åt skogen, ibland kommer det att bli fantastiskt. Men alltid kommer man att kunna säga; jag försökte!!